Snart köper vi själva våra jobbdatorer

Redan 2005 pekade Gartner på en trend som de döpte till Consumerization som de ansåg skulle vara en av de viktigaste megatrenderna under de kommande tio åren. Då beskrevs den mer ur ett produktutvecklarperspektiv och man menade att det var konsumenternas behov som drev fram innovationen inom IT-världen.

Idag, snart fyra år senare, kommer bevisen för trenden i allt snabbare takt. Här är några reflektioner:

• Många köper en Iphone privat och synkar sedan in sin jobbmail i den, många gånger tvärsemot interna IT-policys. Men vad skall IT-avdelningen säga när medarebetaren själv står för både telefonen och abonnemangskostnaden.
• Alla IT-ansvarigas våta dröm om en homogen maskinpark där alla datorer är likadana drivs inte lika hårt längre. Istället inser IT-avdelningarna att användaren har olika behov och har kunskap och vilja att tycka om vilken maskin man vill köra.
• Applemaskiner blir allt vanligare även bland stora företag där Windows varit dominerande. Detta är självklart ett resultat av ovan trend och även om inte Mac är frälsningen för alla så gör valfriheten att det lysande äpplet blir allt vanligare på kontoren.
• Företag i USA börjar kräva att användarna själva köper sina jobbdatorer och sina mobiltelefoner, för skattade pengar. I bistra tider är det en snabb besparingsåtgärd och påfallande många accepterar och till och med omfamnar förändringen – kommer säkert till Sverige också.

Så konsumentifieringen är här på allvar och kommer att påverka svenska företag på många plan. Förutom att vi i framtiden säkert är mer benägna att personligen köpa vår IT-utrustning (precis som många inom uniformyrken numera vanligen måste bekosta sin egen uniform) så kommer det också förväntningar om att IT-avdelningen skall kunna stötta och hjälpa en mycket mer mångfacetterad maskinpark.

Men viktigast av allt för oss som jobbar med kommunikation är att gränsen mellan B2B och konsument blir allt luddigare. Sociala Medier är ett solklart exempel som drivs ur ett personligt (konsument)-perspektiv, men många gånger med en professionell agenda.

Cohn & Wolfe mot ny adress!

Vi har lämnat gamla kontoret och du hittar oss nu här:

Sven Wennerström om sociala medier

Mellan två seminarier i Almedalen träffade jag Christian Rudolf från Disruptive och diskuterade bland annat sociala medier och entreprenörskap. Det hela resulterade i följande lilla film:

Doktor Spinn-Jerry länkar och MIKU-Maria kommenterar.

Almedalslogg #2: Boot Camp

I ett oerhört soligt och varmt Visby genomförde vi igår det första ”Cohn & Wolfe Boot Camp”. Kunder och kompisar var inbjudna att mingla och ta del av lite tips inför veckan. Här finns bilderna.

Almedalslogg #1

Dry Run inför vårt Boot Camp:

Dags att kommunicera ditt varumärke

Lågkonjunkturen förändrar våra vanor och förändrar reklamen. Bort med långsiktigt varumärkesbyggande och subtila budskap. Istället: smacka upp priset – ett bra erbjudande – rakt i nyllet på betraktaren. Lägre än lågpris! På köpet! 2 för 1 – extra mycket för pengarna.En snabb genombläddring av senaste veckans tidningar ger en entydig bild.

Tittar vi till USA har vi samma situation i kubik. Den absoluta majoriteten av annonseringen går utan krusiduller ner på plånboksnivå. Typexempel är Kodaks reklam för skrivarbläck, med copy som ”Last year America paid $5 billion too much for ink-jet-printer ink” eller ”The world’s most expensive liquid isn’t found in the Middle East. It is found in ink-jet-printer cartridges”. Ett annat exempel, som nog ingen amerikan missat, är Microsofts Laptop Hunters, som direkt slår fast att konkurrentens produkter är väl visst coola, men ack så dåligt utrustade för den begränsade summa pengar som personen i filmen har satt som begränsning.

Inte den mest subtila reklam man sett, för att uttrycka sig försiktigt. Men mätningar visar att den här reklamen fungerar. Cashback is king. Samtidigt är det oundvikligt att fundera på vad som händer med varumärket. För de som vill uppfattas som premiumvarumärken, är ett eller ett par år med uteslutande pengingcentrerad reklam ett säkert sätt att urholka varumärket.

Nu är alltså rätt tid att fundera över det långsiktiga varumärkesbyggande och vårda dina relationer med kunder och partner, oavsett om de lockats av ditt varumärke eller av ett kortsiktigt ekonomiskt erbjudande. När reklamen blir pris- och värdeorienterad, låt resten av ditt kommunikationsarbete fokusera på ett långsiktigt relationsbyggande. Tre snabba tips för att göra det är att:

1. Vårda dina medierelationer. Massmedia är fortfarande oslagbart för att långsiktigt etablera närvaro och skapa en positiv bild av varumärket. Men det händer ju inget spännande i företaget just nu, säger vissa. Få något att hända då, säger vi.

2. Utveckla din närvaro online. Nu finns möjligheten att investera den tid och de resurser som behövs för en digital närvaro. När ekonomin vänder är det för sent att försöka komma ikapp företag som varit mer förutseende.

3. Kommunicera gentemot studenter. Det gör nämligen inte så många andra och när det är dags att börja anställa igen, så kommer du att ha ett enormt försprång. Studenter går flera år på universitetet, så det är alltså inte bortkastat att börja redan nu, även om du inte planerar att rekrytera än på ett par år.

Ditt varumärke kan komma stärkt ur lågkonjunkturen och kanske har du även några nya kunder med dig som lockats av ett eller annat specialerbjudande.

Foto: Peter Kaminski

Välkomna till Boot Camp Almedalen

Välkomna till Cohn & Wolfe Stockholms ”Boot Camp” under Almedalsveckan. Ta gärna med dig en vän! Vi bjuder på mat och dryck, teoretisk kunskap och praktiskt träning och trevligt umgänge under avslappnade former.

Bloggdöden är bara det naturliga urvalet

Många av mina kunder frågar mig med ängslan i blick: ”Måste jag börja blogga nu, för att liksom hänga med i det här med sociala medier?”. Om jag vore en socialamedier-taliban skulle jag säga: Ja, det är viktigt för dig som person och för ditt företag att du bloggar då transparens och trovärdigheten är det råmaterial du har att arbeta med nu och i framtiden.

Men jag är ingen taliban utan mitt svar blir nästan alltid: ”Nej, du behöver inte blogga om du inte ni vill och om du inte känner att du har något att tillföra eller berätta”. Många pustar ut och blir lite gladare på ögonen och de skall definitivt inte blogga. Men en del svartnar i ögonen och säger ”men jag har något att tillföra och jag har något att berätta”. Där har vi lackmustestet för om en person är ett bloggarämne eller inte. 

Vill du gå ett steg längre och göra självtestet på om du skall blogga eller inte? Reflektera och svara då sanningsenligt på följande fem frågor:

• Du orkar aldrig läsa andras bloggar, för de är så tråkiga?
• Kommenterar du aldrig blogginlägg för att du tycker folk skriver och tycker som krattor?
• Undviker du att diskutera aktuella ämnen med dina vänner, IRL?
• Tittar du på besöksstatistiken innan kommentarerna på din blogg?
• Funderar du mer på hur du skall få twinglykopplingar och effektiva sökord än vad du egentligen skriver om?

 Om du svarar ”ja” på fler än tre av dessa frågor skall du inte blogga. Då tillhör du dem som bidrar till den digitala nedsmutsningen.

Bloggdöden
Flera kändisar har slutat att blogga och uttrycker att det känns skönt att fatta beslutet och att bloggande känts som ett ok för dem. Helt klart har de personerna inte haft så mycket att tillföra eller berätta vilket har gjort att de fått slå knut på sig själv med fantasilösa trivialiteter. Det går bra ett tag, men i det långa loppet blir det bara frustrerande och uppenbart urvattnat. Jag tycker inte detta är konstigt eller uppseendeväckande, bara en del av det naturliga urvalet. 

Framför allt ett företag och ett varumärke måste inse att; bli med blogg är som att bli med barn – det är ett långsiktigt åtagande, men om ger stoppar in energi får man respekt, lycka och kärlek tillbaka.

Från (S)-labbet: Göran Färm som Bill Richardson

TV4 har fått rösträtt, skriver Gunnar Gidefeldt som är kommunikationsdirektör vid TV4-gruppen i en debattartikel i Resumé. Vad det innebär är att kanalen nu får visa åsiktsreklam, och i olika medier kan jag läsa att M, FP och KD har nappat på erbjudandet och planerar att sända politisk reklam inför EP-valet i juni.

På något märkligt sätt är inställningen till tevereklam en blockpolitisk fråga: S-MP-V är nämligen emot. Ibrahim Baylan säger i DN-artikeln att ”Vi vet av erfarenhet från andra länder att det krävs oerhört mycket pengar för tv-reklam och att den ofta används till smutskastningskampanjer. Vi hade helst sett att detta inte kommit in i den svenska partikulturen”.  Vilket kan tyckas vara ett lite märkligt uttalande från en man som toppar Socialdemokraternas egen kanal på Youtube.

För det här är ingen stor grej. Hade det varit inför valet 1991 – eller för den delen 2002 -  hade jag möjligen haft större förståelse för argumenten, men inte nu när alla redan använder sig av rörlig bild i sin kommunikation och när den traditionella tevemodellen håller på att stöpas om till att mer och mer likna det Youtube som tydligen också vänsterblocket tycker är OK. Och vad gäller smutskastning så är det inget okänt fenomen i svensk politik och vad beträffar pengarna tror jag nog att partierna kan hantera sina kassor på ett ansvarsfullt sätt.

Dessutom vill jag påstå att den politiska debatten har vitaliserats genom sociala medier och att risken för akut banalisering bara för att några partier kör tevereklam får nog sägas vara ganska liten.

Som tur är finns det också Sossar (tack för inspirationen, Martin!) som gillar tanken på att kommunicera med rörlig bild. I Östergötland har Göran Färm gjort det här lilla experimentet, värt all heder och applåder:

Filmen har möjligen inspirerats av Bill Richardsons filmer:

Nominerad till Sabre Award

Cohn & Wolfe är nominerade till en Sabre Award, det europeiska pr-priset, för en kampanj tillsammans med Max Hamburgerrestauranger. Det är storyn om småbarnspappan Johan som bantar med hamburgare som är tillräckligt kul och intressant för en nominering. I år delas dessutom priset ut i Stockholm för första gången (21 maj i Stadshuset). Vi är på plats, kammade och med bästa kostymen på.

Johans tre månader av hamburgerdiet blev en snackis över hela världen, med stort genomslag i USA, Polen, Spanien, Holland mm. Ibland träffar kampanjer rätt, tar fart och börjar nästan leva ett eget liv, vilket Minimize Me verkligen gjorde. Och Johan var också nöjd, han gick ned över 30 kilo på tre månader efter att ha fört en strikt hamburger-diet med Max nyckelhålsmärkta menyer till lunch och middagen. 180 burgare senare var han mer än 30 kilo lättare. 

Får se om det räcker till en vinst i kategorin ”Multi country programme”. Den 21 maj vet vi svaret.

Bloggen är nedlagd nu, men kolla in krympfilmerna som vi gjorde för att få viral snurr på bloggen över hela världen: