Jag och min kollega Martin var och lyssnade på ett seminarium om bloggbävningen med Martin Källström från Twingly och Matti Palm från Greenhill Relations. Seminariet finns väl beskrivet bl.a. på Twinglys egen blogg (med presentationsmaterial och Bambuser-video inlagt) och hos Jonas Morian som fanns på plats.

Martin Källström och Matti Palm

Om innehållet finns inte så mycket mer att säga utöver Jonas föredömliga sammanfattning, men det finns ett par ytterligare reflektioner att göra.

1. Twinglys databas är tveklöst en rik källa att ösa ur och vi – liksom säkert våra branschkollegor – sitter som bäst och funderar över vad man kan få ut ur den. Att räkna pressklipp blir allt mer kuriosabetonat och de slutsatser man kan dra av antal pressklipp är snarast binär i sin natur – skrivs det eller skrivs det inte.

Samma sak gäller rimligen när man räknar blogginlägg. Av 450 blogginlägg är det kanske fem som är relevanta, som skapar avtryck och driver debatten vidare. Vi vet idag inte hur vi ska värdera avtrycket av några tusen blogginlägg om FRA – betydde det mer eller mindre än när Anna och Mikael på Stoppafralagen.nu på egen hand satte in en helsidesannons i DN? Mindre tror jag, men jag vet inget sätt att validera den uppfattningen genom mätningar.

2. Innehållet. Visst kan man fråga sig om tevejournalistik existerade i Sverige innan bröderna Häglund startade Weird Science och visst kan man sura över att varken Svenskan eller DN lyckades fånga upp något av det som bloggare skriver om Death Magnetic. Men besvikelsen över traditionella mediers oförmåga har man ändå till viss del kunnat avfärda med att mainstreammedia inte kan hänfalla åt nörderi på samma sätt som bloggar. Bloggarna har varit ett komplement.

I FRA-frågan har det däremot varit så att bloggar har varit den enda källan – gammelmedias skildring har i jämförelse varit grovhuggen och ibland direkt felaktig. När DN yrvaket publicerar en rewrite på en årsgammal artikel och lyckas få citaten fel är det inget annat än ett svek mot läsarna. När alla med grundläggande vana av att söka information online på kort tid kan skaffa sig en överblick av en fråga – genom att både läsa åsikter och genom att direkt kunna gå till källorna – så måste journalisterna vara mycket bättre än vad de var när de skildra FRA-frågan.

3. Slutligen en frågeställning som min kollega Martin var inne på igår: bloggbävningen i sig – som fenomen betraktat – var också den en viktig fråga för många bloggare och det drevs en aktiv kampanj för att etablera bilden av att det var just bloggare som drev frågan. Vilket också det är en bra story som fick liv i traditionella medier, vilket delvis förklarar den höga andel artiklar som refererar till bloggare. FRA-frågan var dessutom en språngbräda för några högprofilerade bloggare att ta sig in i traditionella medier, vilket för vissa säkert var minst lika viktigt som att stoppa FRA-lagen.

Till sist… ja, reklaminslaget för Arvid Falk var felplacerat, ogenomtänkt och störande.